Sjöfartens spår på Öland

Ölands maritima kulturlandskap formade livet under yngre järnåldern. Arkeologen Sven Kalmring visar hur hamnar, landningsplatser, pålspärrar och ortnamn knyter öns fornborgar till sjöfarten – från båtgravarna i Nabberör och Klinta till nya fynd och tolkningar. Hur såg Ölands kust ut när borgarna var i bruk? Inom projektet Kris, konflikt och klimat undersöks samhällsförändringar under folkvandringstid och vendeltid med utgångspunkt i Öland. Trots närheten till fastlandet präglas ön starkt av sjöfart. Vittnesbörden är många: båtgravarna i Nabberör (vendeltid) och Klinta (vikingatid), liksom stockbåten från Kårehamn (vikingatid/medeltid). Den maritima arkeologen Christer Westerdahl myntade begreppet “maritimt kulturlandskap” – inte bara fartygslämningar, utan alla spår av maritim kultur på land och till sjöss: hamnar, landningsplatser, pålspärrar, vårdkasar m.m. Vid sidan av arkeologin blir ortnamnsforskningen en nyckel för att rekonstruera det maritima Öland och förstå relationen mellan kust, vattenleder och fornborgar.