
Den sista avrättningen
Den 31 oktober 1854 färdas Johan Bank som är dömd till döden för mord till galgbacken i Kalmar. Den här avrättningen kom att bli den sista någonsin i Kalmar, och blev omtalad många år efteråt. Men inte bara för att det blev den sista, eller för att det var en förhatlig mördare som skulle få sitt straff. Utan för att ytterligare en man, oskyldig till brott, var nära att stryka med.
Det var en tisdagsförmiddag och Johan Bank åkte på kärra tillsammans med prästen mot den stora skara människor som samlats på avrättningsplatsen. De barn som vanligtvis gick i skolan vid den här tiden på dagen hade fått ledigt, för att kunna se det blodiga skådespelet. Det var trångt, människor hade klättrat upp i träd för att kunna se bättre. För att hindra publiken från att komma alltför nära stupstocken bildade vakter en spetsgård, där de stod med störar och spärrade av.
Skarprättaren, Lars Löfgren, var precis som de flesta bödlar känd för att stärka sig rejält ur flaskan innan han utförde sitt minst sagt psykiskt påfrestande arbete. Bank gick lugnt fram till stupstocken. Han tackade nej till att få ögonen förbundna och kunde föra sig själv. Han böjde knä och hörde människornas sus och vimmel omkring sig. Löfgren träffade direkt. De som hade klättrat upp i träden runt omkring svimmade och föll till marken av det de såg.
Bland åskådarna fanns Claes Didrik Prien. Han var en hantverksmässigt utbildad kirurg, som rakade och åderlät, skar upp bölder, amputerade armar och ben, stillade blödningar och mycket annat. Det fanns på den här tiden en föreställning om att blod från en halshuggen kunde bota epilepsi. Och fältskärare fick ibland tillåtelse att ta vara på blod från avrättningar just därför, så länge de hade bett bödeln om lov innan. Idag hade Prien med sig en skopa med långt skaft för att försöka få fatt på den halshuggnes blod, till sitt apotek.
Ivrig som han var att få tag på detta magiska botemedel, hade Prien dock glömt en viktig detalj: att fråga Löfgren om lov. Så när han utan förvarning stack fram skopan blev Löfgren så förnärmad att han rusade efter Prien med bödelsyxan i högsta hugg.
Fylld av skräck fick Prien fly – och han undkom endast med nöd och näppe att bli bödelns andra offer den dagen.
Sidan publicerad av: Destination Kalmar AB