
En fängslande kärlekshistoria
Det är lätt att det bara blir fasansfulla historier när man ska berätta om fängelsemiljöer. Men här har också vackra känslor spirat. Ung kärlek. De tu på slottet som satt i var sin del och trängtade efter varandra.
Det var under en renovering på 1940-talet som man uppe under ett par takbjälkar på slottet hittade några brev som en manlig fånge vid mitten av 1800-talet hade fått från sin älskade och gömt undan. Ett av breven inleds: "Du min söta Johan, jag får här med några rader låta dig min söta vän veta att jag har varit ganska dålig… men du må tro att jag sörjer så jag tror jag blir sängliggande, för jag finner ingen rolig minut oftare än när jag får tala med dig i brev, min ömma vän…".
Johan är Johan Peter Dal. Han sitter instängd i den finare delen av slottet, Entresolen. Det betyder att han troligtvis kom från en finare familj som kunde betala för sig. Han får bra mat, bekväma möbler och kan till och med få ta emot besök. Vi vet inte vad han är dömd för, men obetalda skulder är ett rimligt alternativ. Den som skriver till honom är sjuttonåriga Dorotea Öberg. Också hon satt i fängelse, kanske för stöld, barnamord (det betydde på den här tiden nästan undantagslöst abort) eller bara uppstudsighet.
Hon är fattig, i alla fall jämfört med Johan. Hon skriver även som en kratta, men i alla fall förståeligt, och har inga förhoppningar om att det någonsin kommer att kunna bli de två. Hon oroar sig över sitt anseende och skriver: "Om dina föräldrar får höra att du är bekant med en så dålig flicka må du tro att de inte tillåter dig ingå något sådant förbund".
Även om giftermål är utom räckhåll, så vill de ändå vara nära varandra. Johan ska be sina föräldrar hjälpa Dorotea ur fängelset, så att hon kan börja tjäna piga hos hans familj. Bara de får vara nära varandra. "Likväl vill jag gärna både leva och dö på den ort där du alltid finnes", svarar hon när han har lagt fram sitt förslag. Vi kan bara spekulera i hur de två har träffats, då de sitter i vitt skilda delar av slottet. Men de har båda varit arbetande fångar och kan ha sett varandra när de har rört sig inne på slottsområdet. Kanske kände de till och med varandra redan innan de hamnade här?
Några brev från Johan till Dorotea har aldrig hittats. Och det är en begränsad mängd brev som låg instoppade där under takbjälken. En dag har de upphört att komma. Därför vet vi inte heller slutet på kärlekshistorien och om de någonsin fick varandra. Kanske blev Dorotea, som skriver om att hon är sjuk, sämre och dör. Kanske är det så att när det nya Kalmarfängelset står klart 1852, så flyttas alla fångar på slottet dit istället. Och kanske – vilket vi hoppas mest på – blev de frisläppta båda två. Johans föräldrar tog Dorotea som piga och de två förälskade fick leva lyckliga sida vid sida livet ut, om än inte som äkta makar.
Vad tror du hände med Johan och Dorotea – de förälskade på Kalmars slottsfängelse? Kanske finns svaret i något av alla arkiv för släktforskning där ute?
Sidan publicerad av: Destination Kalmar AB