Kalmar Slott i mystiskt sken. Bakom slottet syns en människa klädd i en kåpa. På bilden står rubriken Kalmar - Öden och myter.

Släkten Jeansson

Johan Jeansson. En tonårig pojke som kom vandrandes till Kalmar, fattig och föräldralös, men som många år senare lämnade efter sig en dynasti och som kom att dominera stadens affärsliv i närmare hundra år. Hur hamnade han här i parken?

Året är 1850 när Johan Julius Jeansson för alltid lämnar sin födelsestad Karlskrona. Som trettonåring miste han sin far och fyra år senare sin mor. Enligt vissa vandrar han till fots, de nio milen till Kalmar, enligt andra anländer han hit med ångfartyg. Vad som dock står helt säkert är att han har ett arbete som väntar i den nya staden, som bodbetjänt i en av farbrodern Theodors affärer.

Och det dröjer inte många år innan Johan själv kan öppna egen firma, där han exporterar spannmål till Norge och England. Han träffar också den vackra Emelie Sofie Parrow, eller Emma som hon kommer att kallas, och på Johans 28-årsdag gifter de sig.

Parallellt med att Johan bygger upp sin affärsverksamhet som grosshandlare med ångbåtsbolag, ångkvarn och järnväg bygger de tillsammans också upp sin familj. Får sitt första barn, sitt andra, tredje, fjärde, ja, hela tretton barn hinner makarna Jeansson få under äktenskapet. Det kan alltså inte bara vara Johan som har fullt upp om dagarna. Barnaskaran blir till slut så stor att de måste lämna sitt hem, dagens Slottshotell mittemot Stadsparken, för det rymligare huset ”Lilla Hovet” på Larmtorget, som Johan köper 1875.

Utöver familjen och de företagsengagemang Johan har – ja, under vissa perioder sägs hans bolag engagera hela åttio procent av Kalmars befolkning – så engagerar han sig också politiskt. Han sitter bland annat i stadsfullmäktige. Där han kan följa hur staden tar över kyrkans tidigare mark mellan slottet och Tullslätten, som är tänkt att bli en promenadplats för allmänheten. Kalmar stad har alltså mark för en park, men samtidigt så många andra byggplaner, på både folkskola och sjukhus, att just genomförandet av en park finns det ingen budget kvar till. Ska de av Kalmars befolkning som inte har egna trädgårdar helt stå utan gröna rekreationsområden?

Då väljer Johan att skänka sin årslön från Calmar Spritförsäljningsbolag till att ställa i ordning parken. Men det visar sig snart att inte ens den summan räcker till för att få en färdig park, utan Johan måste skänka ännu mer pengar. Och så sätter arbetet i gång, och inte bara blir det en park, utan Vasa monumentet flyttas också hit från Stensö. Det byggs dessutom en sommarrestaurang, ett boställe för trädgårdsmästaren och så den åttkantiga stadsparkspaviljongen Byttan. Vid stadsfullmäktiges sammanträde den 19 november 1880 kan stadsparkskommittén med Johan Jeansson i spetsen lämna över parken till staden. Nu kan Kalmar stoltsera med en egen vacker stadspark.

Ett och ett halvt decennium senare, när stadsfullmäktige ska hålla sammanträde i december 1896 kan Johan inte längre vara närvarande. Han har nämligen gått bort bara tre dagar tidigare. Endast 65 år gammal, på grund av ett organiskt hjärtfel. På begravningen fylls Kalmar domkyrka till bredden, trots hällande regn utomhus. Samtliga butiker på Storgatan håller stängt och flaggorna hissas på halv stång.

Samtidigt, i en annan del av staden, bjuds 500 personer på mat i Godtemplarlokalen och stadens fattiga får njuta av extra god middag den kvällen. Allt på Johan Jeanssons dödsbos bekostnad. Han använde nämligen sin enorma förmögenhet, inte bara till att försörja den egna stora familjen och se till att Kalmar fick en stadspark, utan också till att bekosta utspisningen av flera hundra fattiga i godtemplarlokalen två gånger om året. ”Gud har varit god mot mig, därför vill han väl också att jag ska dela med mig åt andra,” var hans devis.

Emma överlevde sin drivna make med hela trettio år, och bodde kvar i deras bostad ”Lilla hovet” vid Larmtorget. Större delen av livet ägnade hon åt barn, familj och välgörenhet men efter att hela huset brunnit ner en natt vid sekelskiftet startade hon också fastighetsbolag, tillsammans med några av sönerna: Fastighets AB EOS, där EOS stod för Emma och söner. Den nya huset de byggde kom att kallas Eoska huset och senare också Ludvigshuset då Ludvigs varuhus var hyresgäst här mellan åren 1916–1972.

Varken Emma eller Johan finns kvar i livet när staden ska tacka ordentligt för den generösa stadsparksdonationen. När bronsbysten, som är skapad av konstnären Arvid Källström, avtäcks i juli 1937 sitter i stället fem av deras söner på första parkett. Fem av de barn som kom att gå i sina föräldrars fotspår och driva både företag och politiska frågor i såväl Kalmar som Sverige i stort.

Senast uppdaterad:
Sidan publicerad av: Destination Kalmar AB