Gamla kyrkogården

Nu ska vi berätta om hur det kan ha gått till när Bykyrkan sprängdes år 1678 och varför den var tvungen att förstöras, sett ur en skolpojkes perspektiv.

"Det är år 1678. Och jag vill vara med och se när det här historiska händer." Nils knuffar till mig i sidan. Jag knuffar tillbaka. Jag vill väl också ha bra uppsikt? Det är ingen idé att han försöker tränga sig.

Det känns som att alla skolelever i hela Kalmar har samlats här idag. Och inte bara eleverna, alla möjliga Kalmarbor trängs för att få bra uppsikt över det som finns kvar av Bykyrkan. Nu händer det något där framme! Soldaterna vinkar åt oss att vi ska backa lite, snart kommer det smälla till! Platsen ser redan konstig ut. Där kyrkan förr så mäktig tornade upp sig finns nu bara mer och mer av… ingenting. Jag minns hur det var att gå in i den. Det gick nästan inte att göra det, utan att samtidigt dra efter andan. Det var så stort. Guds rum. Jag är helt övertygad om att han fanns där inne under gudstjänsterna.

Under den sista gudstjänsten satt vi alla i familjen tätt tillsammans. Det var så mycket folk! Då, under den sista gudstjänsten, avkristnades kyrkan också. Det var redan bestämt sedan länge att vi ska få en ny kyrka, i det nya Kalmar, på Kvarnholmen. Det är därför den här kyrkan ska rivas, så att inte den där förbannade dansken ska kunna ta över den om de kommer. Vem vet vad de skulle få för sig att göra i ett heligt rum. Och kanske ännu värre; tänk om de klättrar upp på taket och skjuter mot slottet? För det vill de förstöra, det vet jag. Men vi är smartare.

Fast den nya kyrkan är inte klar ännu, så jag undrar var Gud håller hus nu? Och vad han egentligen tycker om att vi har plockat ner hans hus sten för sten och byggt murar för att försvara vår nya stad med? Jag tror han tycker att det är bra, att vi kan försvara oss mot dansken, alltså, och att vi blir tryggare innanför murarna. Och att han också får sitt nya hus där, om det blir krig igen. Frågan är bara om den nya kyrkan någonsin kommer att bli klar? Det ser inte ut så om man tittar på bygget nu.

Det senaste året har i alla fall gudstjänsterna varit i vår skola istället. Alltså, på söndagarna när vi ändå inte har någon skola. Det känns lite konstigt, som att gå i skolan varje dag. Vi har flyttat med allt viktigt från den här gamla kyrkan till den nya lokalen också, predikstolen till exempel. Jag fick hjälpa till att bära böcker, och bar alla till rätt plats, där de ska förvaras tills den nya kyrkan blir klar. Men det går rykten om att några av studenterna som hjälpte till tog med vissa böcker hem till sig istället. Böcker som är så värdefulla! Tänk om någon upptäcker dem?

Nu knuffas de igen! Och pressar mig mot en av gravstenarna vi står vid. Det är också lite äckligt här på kyrkogården, med så många döda människor som ligger i jorden under oss. Sedan säkert 500 år, det har varit kyrkogård här jättelänge.

Vänta, vänta! Nu händer något där. Soldaterna backar bort från det som finns kvar av stenkyrkan. Någon tänder en stubintråd ser det ut som. Tystnaden lägger sig över alla som trängs för att kunna se något. Jag för händerna till öronen, precis som alla runt mig. Plötsligt hörs en jättestor smäll. En av väggarna föll ner. Det ryker därifrån, går knappt att se något. Hur mycket av kyrkan är borta? Någon säger att det är hela.

Men Nils påminner mig om att de ska spränga flera gånger till. Röken skingrar sig, människorna också och folkmassan börjar lösas upp och många skyndar tillbaka till sina sysslor. De pratar ivrigt på vägen tillbaka. Men jag, Nils och några pojkar till vill dröja oss kvar lite längre. Fast vi vet att vi måste tillbaka till skolan snart igen.

• Alla avsnitt