Kalmar Slott i mystiskt sken. Bakom slottet syns en människa klädd i en kåpa. På bilden står rubriken Kalmar - Öden och myter.

Kalmarkriget

Det är en solig sommardag 2013. Här i Kalmarsundsparken arbetar man med att jämna ut marken och fylla på med sand inför bygget av den nya badbryggan.

Mitt under grävarbetet stöter grävmaskinisten till något med skopan. Han kliver ur och går fram för att se vad det är som sticker upp där under gräset. Han blir förskräckt när han inser att det är skelettdelar, ett kranium, från en människa. Polis tillkallas, först tror man att det är ett mord som uppdagats. Men snart får också länsstyrelse och arkeologer rycka ut; skelettet verkar ha några hundra år på nacken men har tack vare den kalkrika marken bevarats väl. En analys av bendelarna visar att det rör sig om en ung soldat som dött under Kalmarkriget 1611.

Fyndet leder till att området börjar undersökas arkeologiskt under de kommande åren och man gör fler spännande fynd. Det finns spår efter både artilleribeskjutning och matlagning; blykulor, krukskärvor och ringar, som alla har legat i marken i över 400 år då Kalmarsundsparken inte har bebyggts eller ändrats sedan 1600-talet. Tillsammans lär oss fynden mer om historien. Vad hände egentligen under Kalmarkriget, och vad kan vi veta om den unge mannen som dog där på slagfältet och väntat på sin sista vila i över 400 år?

Kalmar var en central plats under större delen av Sveriges och Danmarks historia. Åren före kriget gjorde båda länderna anspråk på Lappmarken, med siktet på att kunna beskatta samerna där, och Danmark vill dessutom flytta fram gränserna och stärka sin ställning i Östersjön. Den 4 april 1611 förklarar kung Kristian den fjärde av Danmark krig mot Sverige och låter tyska legoknektar anfalla sydöstra Småland.

Kalmar attackeras i maj. Men både staden och slottet står emot anfallet som istället går över i belägring. Danskarna slår då läger på stadens södra sida, ner mot Stensö. De ringar in fästningen, grova kanoner riktas mot den och man skjuter störningseld dygnet runt. Alla förbindelser utåt skärs av och eftersom danskarna vet att den svenska armén är i antågande anläggs även värn utåt. Det är alltså en ring inåt och en ring utåt för att slå tillbaka undsättningsförsök.

Den svenska hären som ska rädda Kalmar når fram i mitten av juli och slaget står både där Kalmarsundsparken är idag och inuti staden som brandhärjas svårt. Det är skräckfyllda dagar för lokalbefolkningen, då stora delar av deras hemstad brinner ner till grunden. Till slut segrar danskarna. Nu återstår bara att ta slottet också. Ståthållare Krister Some inspekterar krutförrådet och inser att de inte kommer att kunna stå emot de danska styrkorna en längre tid. Till slut lyckas han, i augusti, övertyga sina mannar att kapitulera. Eller så ger han upp frivilligt genom förräderi, för strax efter kapitulationen landar Krister Some ett nytt fräsigt jobb hos den danska kungen.

Att kriget kommit att kallas just Kalmarkriget är för att slaget om Kalmar blev inledningen på ett utdraget krig som ingen kung egentligen kunde vinna och som civilbefolkningen fick betala dyrt för. Öland slets fram och tillbaka mellan de krigande. Danska trupper härjade i Västergötland och Växjötrakten. Svenskarna svarade med att lägga en stor del av norra Skåne i aska och sprida skräck i Halland. För vanligt folk var det år av skräck då det gällde att hålla tungan rätt i mun; vem man kritiserade eller höll med.

Soldaterna, på båda sidor, drog fram genom byarna och dödade och brände hejdlöst; civila, barn och kvinnor, alla som kom i deras väg. Men på vägen mot Stockholm tog den danska krigskassan slut och de tyska legoknektarna återvände missnöjda söderut. Kristians flotta som precis hunnit fram till Stockholms skärgård fick återvända hem. Nu kunde man förhandla fram ett fredsavtal, som undertecknades på orten Knäred 1613. Där får både Sverige och Danmark tillbaka sina tidigare landområden, men var ett stort antal människor fattigare efter truppernas härjningar.

Den döde soldaten då, vad vet vi egentligen om honom? I arkeologernas rapport kom man fram till att han var en ung pojke, mellan 20 och 23 år gammal, troligtvis från Småland. Han var ovanligt lång, decimetern högre än sina kamrater, och hade dåliga tänder. Bredvid honom hittade man ytterligare ett skelett. Båda var tillrättalagda och det gick inte att hitta knappar eller liknande, så de var plundrade eller avklädda på utrustning och uniform. Kanske har dödstalen varit så stora att de stupade har begravts mer eller mindre där de föll.

Senast uppdaterad:
Sidan publicerad av: Destination Kalmar AB