
Kullzénska gården
Klockan är fem på morgonen. Signe Kullzén är redan ute och sopar framför huset i hörnet vid Kaggensgatan/Norra Långgatan; också känt som Kullzénska gården. Ännu är det fortfarande mörkt, men gatlamporna lyser upp i väntan på morgonljuset.
I det här huset bor Signe och hennes bror Henning. Det har de gjort ända sedan de var barn och deras far köpte huset. Ovanvåningen är privat – där får ingen annan människa komma in – och på undervåningen driver syskonen var sin affär. Det har de gjort länge. Pappershandeln, som numera är Signes ansvar, har funnits i familjen länge. Henning har sitt antikvariat, som man når via dörren mitt emot. Frågan är: Hur länge till kommer de att kunna göra det? Fortsätta att bo i huset och driva sina verksamheter? Föra det Kullzénska arvet vidare?
Kooperativa Föreningen driver på och driver på för att de ska sälja huset. Hur mycket vill de ha? Pengar verkar inte vara problemet när den stora föreningen vill riva det gamla och bygga en ny, stor och modern Konsumbutik. Så, hur mycket vill de ha för att sälja Kullzénska gården? Vad är deras barndomshem, deras livsverk egentligen värt?
Det är i början av sextiotalet och syskonen Kullzén står inför vad som skulle kunna vara deras livs viktigaste beslut. Ett beslut som kommer att påverka inte bara dem, utan också hela stadsbilden i Kalmar, långt efter att syskonen många år senare har gått bort.
Allt handlar om det här gamla huset. Kullzénska gården. En välbevarad handelsgård från 1700-talet, som syskonens pappa köpte i slutet av 1800-talet. Här har de levt sina liv. Bott tillsammans med de tre syskonen som nu alla har gått bort, i allt för unga åldrar. Föräldrarna finns inte heller kvar. Men Signe och Henning har tagit varsin tydlig plats i Kalmar. Signe, den lite buttra kvinnan i kostym, med baskern på sned, som kör ut barnen som tittar för länge i bokmärksalbumen: ”Kan du inte välja får du inget köpa!”.
Henning, som varje sommar reser runt i Europa: för att semestra, hitta nya böcker, frimärken och mynt till antikvariatet, men kanske framför allt få nya intryck och uppleva en större värld än det lilla Sverige och Kalmar. Se det Europa som under 1900-talet utsätts för så mycket påfrestningar och förändringar. Berätta om det för systern hemma, genom alla vykort han skickar.
Men världen förändras också hemmavid. Frågan är om syskonen går med på det: Att kooperativa Föreningen får köpa deras hus, riva det och bygga ett nytt och modernt Domus? Enligt ett rykte kom det tre höga herrar till Henning och sa: ”Nu ska du få ett bud du inte kan tacka nej till, 356 000 kronor.”. Men då slog Henning bara på plånboken och sa ”Det kan ni få låna av mig.”
Ja, vad de än bjöd i form av pengar så valde syskonen Kullzén att tacka nej. Kullzénska gården var inte till salu. Gallerian Domus fick byggas, men runt om syskonens hus, som stadigt stod kvar. Och det gör det än idag.
Sidan publicerad av: Destination Kalmar AB