
När staden flyttades
Det medeltida Kalmar låg i en halvcirkel runt slottet, på fastlandet, omslutet av en ringmur. Staden och stadens ringmur fungerade som slottets yttre försvarsmur, med resultatet att stadens invånare ofta hamnade i kläm, eller i händelserna centrum om man så vill.
För vid den här tiden tillhörde Blekinge och Skåne Danmark och landsgränsen gick bara några mil söder om Kalmar. Detta gjorde att staden länge var en av de viktigaste orterna i Sverige, kallat Rikets nyckel i söder, och har varit belägrat fler än 20 gånger genom historien.
Under Kalmarkriget 1611 gick det riktigt illa. Befolkningen hamnade mitt i striderna och de attackerande danskarna gjorde allt de kunde för att plundra och bränna staden. Det utsatta läget, och att befolkningen ständigt ökade, gjorde att riksrådet i Sverige omkring 1640 beslöt sig för att flytta hela staden till den närliggande Kvarnholmen. Då skulle staden, omringad av vatten, vara lättare att försvara. Dessutom skulle det vara lättare att beskjuta fienden med kanon från slottet när det inte låg en stad i vägen.
Arbetet påbörjades; först behövde holmen plattas till och fyllas ut, sedan skulle det pålas och byggas nya murar. Men Sveriges inblandning i Trettioåriga kriget kom i vägen, alla män och pengar gick dit, och bygget försenades. En stor brand i den gamla staden, den 9 september 1647, gjorde flytten än mer akut. Men eftersom det fortfarande inte fanns några hus på Kvarnholmen fick invånarna bygga upp små stugor och bodar där de nu nedbrunna husen stått, för att ha någonstans att bo när vintern kom. Tur att kriget snart var över och att de hemkomna soldaterna kunde arbeta på holmen istället. Över 1 200 man engagerades i arbetet med den nya staden.
Eftersom det nya Kalmar skulle vara välbefäst planerades staden av militärer, där generalkvartermästaren Johan Wärnschöld var högste ansvarig. Han såg till att till och med gatorna anlades med militär precision. Kvarteren är rektangulära och gatorna raka. Dessutom har de namn som för tankarna till effektivitet och militär verksamhet: Södra och Norra Långgatan, Västra och Östra Sjögatan, Storgatan och Larmgatan.
Den gamla staden då, som övergavs? Där stannade de mindre bemedlade människorna kvar en tid, samtidigt som borgarna efter ett tag började bygga upp lustgårdar där, att använda på sommaren. Det ironiska är att staden flyttades för att vara lättare att försvara. Men i och med att Sverige slöt fred med danskarna i Roskilde 1658 och gränsen mellan de båda länderna flyttar söderut när Sverige fick Blekinge och Skåne, så var Kalmar Slott aldrig i stridslinjen igen. Den nya och välbefästa staden behövde bara försvaras en enda gång, det var under det skånska kriget på 1670-talet. I samma krig förliser Regalskeppet Kronan, med det är en helt annan historia.
Sidan publicerad av: Destination Kalmar AB