Kalmar Slott i mystiskt sken. Bakom slottet syns en människa klädd i en kåpa. På bilden står rubriken Kalmar - Öden och myter.

Nils Dacke gömmer sig

Det är en upprörd man som går in på Skälby gård. Det rödlätta håret står på ända och i det yviga skägget glänser saliv, som en rest från det upprörda talet han nyss höll med sina män.

Mannen är Nils Dacke, året är 1542 och det är här på Skälby han har sitt läger, sitt högkvarter. Ilskan han känner kommer av insikten som drabbar honom allt starkare: han kommer inte att kunna få med sig Kalmar i kampen mot kungen. Kommer Smålands bönder kunna slå sig fria från överheten ändå?

Men först, låt oss backa bandet ett steg, hur hamnade en vanlig, enkel bonde här? I kamp mot självaste kung Gustav Vasa?

Nils Dacke kommer från en bondesläkt och levde ett visserligen fattigt, men för tiden helt vanligt liv med sin fru Elin och deras lille son. Gustav Vasa hade nästan tjugo år tidigare blivit kung av Sverige. Och han hade en mission: att ena landet Sverige. Men för att klara det krävdes pengar, mycket pengar. Och de pengarna tog han från folket, något som de fattiga smålänningarna verkligen inte tyckte om. De fick se sitt kyrksilver, och en stor del av det de sparat i ladorna inför vintern, hämtas in av kungens fogdar. Dessutom kom det förbud mot att jaga vilt och nya regler för hur marken skulle odlas.

Fogdarnas uppgift var att hålla ställningarna och se till att skatterna drogs in. Och de var inte sena med att använda hårdhandskarna för att genomföra kungens order. Om bönderna protesterade blev de misshandlade, ibland till och med dödade. Inte konstigt om hatet mot den nye kungen växte. Att det bubblade av ilska i de småländska bondehemmen.

Inge Arvidsson var en sådan hatad fogde. Dacke själv, både förbannad och impulsiv, slog efter en dispyt helt sonika ihjäl honom och fick fly ut i skogen. Efter två år som fredlös kom han tillbaka och betalade sina böter. Men kampen mot fogdarnas välde var igång.

En söndag strax före midsommar 1542 ger sig Nils Dacke tillsammans med trettio andra män av mot fogdegården i Voxtorp. En pil genomborrar halsen på underfogden som befinner sig ute på gården. Knektarna slaktas brutalt. Slutligen ger sig upprorsmännen in i huset och släpar ut både fogde och assistent ur sina sängar. Nakna och fastsurrade vid ett träd får de två livrädda männen se hela gården brännas upp, för att sedan själva skjutas. Bara några timmar senare sitter ytterligare en fogdes huvud på en stång vid en nedbränd gård. Signalen är tydlig: Smålands bönder har fått nog.

Revolterna sprider sig när bönderna har en ledare att samlas runt. Och när Gustav Vasa väl väljer att möta upproret går det inte alls som kungen planerar. Hären, som till stor del består av tyska legoknektar, är visserligen vana vid strid, men ställdes nu mot uppretade bönder som känner till skogarna.

Slaget vid helvetets portar blir avgörande. Vid en ravin nära Kisa väntar bönderna in kungens armé. När trupperna är mittemellan de två bergen fäller bönderna, på en given signal, ner så kallade bråtar, träd avhuggna vid roten, på båda sidor. Nu är hären instängd i bergskrevan och en lätt match för bönderna, som låter pilar och kulor skölja ner över kungens folk. Av de 1 200 soldaterna överlever endast ett fåtal.

Gustav Vasa är ordentligt skärrad och Dacke som utöver Småland nu också har fått med sig både Öland och större delen av Östergötland känner sig segerviss. I november möter kungens riksråd Dacke i inköping för förhandlingar. Dacke och hans män blir lovade amnesti trots allt som har skett, och fogdarna ska sluta vara så hårda. Freden lägger sig och Dacke kan fira jul som bondekung över Småland på Kronoberg slott.

Men den friheten och freden håller sig inte länge; Gustav Vasa smider planer i hemlighet. Och när krigshären den här gången rör sig nedåt Småland är de betydligt mer förberedda, och strategiska. Medan bönderna själva är både trötta och utsvultna. Visst gör de motstånd, men inte tillräckligt. Och efter att Dacke själv får båda låren söndertrasade av en kanonkula i striden på sjön Hjorten vid Virserum flyr han till skogs. Kanske mot Tyskland?

Det går inte längre att uppbåda stridsvilja i byarna han besöker. Och på Ollatorpets äng nära Flaka i Torsås, blir han upphunnen av kungens knektar och dödad. Kroppen släpas hela vägen till Kalmar. För att avskräcka den som ens tänker tanken på att göra uppror mot kung Vasa sätts Dackes huvud på en påle i Kalmar stad. Hånad med en krona av koppar.

Terrorist eller frihetskämpe? Det beror nog på vem du frågar.

Senast uppdaterad:
Sidan publicerad av: Destination Kalmar AB