Regalskeppet kronan

En kraftig vindby fyller upp seglen på skeppet Kronan. Det kränger till. Lorentz Creutz tappar för några sekunder balansen och försöker parera sin svajande kropp med att snabbt ta tag i den närmaste relingen. Han inser direkt att det här inte är bra.

Under sig hör han ett dovt mullrande följt av kvävda dödsskrik. Skeppet kränger än mer åt sidan. Han förbannar sig själv för att ha lyssnat för mycket på sina officerare; Arvid Björnram och Claes Ankarfjäll. Deras ständiga rivalitet, diskussionen om att reva eller inte reva segel. Beslutet som landat i att låta bli, och som nu verkar vara på väg att få ödesdigra konsekvenser. Paniken stiger; han har inte längre kontroll över vare sig skeppet eller situationen. Och då har det stora sjöslaget mot danskarna inte ens börjat.

Hur hamnade han överhuvudtaget här? Han, som varken har erfarenhet av sjö eller slag? Han gjorde visserligen ett bra jobb som landshövding i först Åbo och sedan i Dalarna. Han var stolt över att bli utnämnd till riksråd och kunna visa att han verkligen var ”en man av beprövad rättskaffenhet och levande nit”. Så när erbjudandet kom om att bli befälhavare över flottan kände han sig minst sagt hedrad. Han hade visserligen aldrig varit till sjöss. Han hade heller aldrig deltagit i en strid eller varit så nära döden. Men, han var man nog att anta en utmaning och såg fram emot att kunna klättra ännu högre på karriärstegen när det här med stridandet är över. Om han fortfarande är vid liv då.

Det var i september 1675 Danmark förklarade krig mot Sverige. Dåvarande riksamiralen Gustaf Otto Stenbock gav sig ut för strid, men fick vända om i höjd med Karlsöarna väster om Gotland, eftersom vädret var för dåligt och manskapet blivit sjuka. Den klantskallen. Efter det blev Lorentz Creutz själv tillsatt, visserligen som endast tillförordnad riksamiral. Han försökte med hjälp av amiralen Claas Uggla få ut flottan i öppet vatten för att strida redan i vintras, men isen vägrade släppa sitt grepp om fartygen.

Nu är det sommar. Flottan består av närmare sextio skepp; stora stridsfartyg och mindre serviceskepp. Men manskapet är kanske inte det bästa. Precis som sin ledare är de ganska otränade för strid, så när de möter den danska flottan här utanför sydöstra Öland, och inser att motståndarna har fått understöd av Nederländerna, vänder de norrut. Det är bättre att slaget står närmare de trygga, svenska hamnarna om de behöver söka sin tillflykt dit. Och de har i alla fall regalskeppet Kronan. Hon är ståtlig. Den nya tidens skepp, byggd för att kunna strida på slaglinje med bredsidan mot fienden. Ett nytt, modernt sätt att strida.

Men det blåser på med byiga vindar från sydost. Alla sextio skepp seglar på linje. Planen är att de samtidigt ska vända långsidorna mot fienden och överrumpla dem. Kronan ska ge tecken om exakt när. När Kronan vänder ska de andra följa efter. Under inga som helst omständigheter får det ske på annat sätt.

Men då händer något. Ett skott hörs från skeppet Svärdet, som seglar först, mitt i den andra eskadern. Betyder det att striden nu har börjat? Lorentz Creutz ser att även skeppet Nyckeln börjar vända. Nu måste också Kronan vändas och det snabbt. Det är då han kallar på sina officerare. Han hör deras meningsskiljaktigheter om att föra stora eller små segel. Skeppet påbörjar plötsligt vändningen helt utan samordning. Och det är då, när de vänder med för mycket segelyta, som den där gruvliga vindilen kommer och sliter tag i dem och tvingar skeppet ner på sidan. Slagsidan blir bara större och större. Kanonerna på batteridäcken sliter sig från sina fästen och krossar allt i sin väg. Vatten strömmar in genom de öppna kanonportarna och runt Lorentz Creutz råder nu full panik. Män lämnar skeppet genom att hoppa rakt ner i vattnet.

Lorentz knyter handen hårdare runt relingen, pressar sig mot den för att själv inte falla. Han tänker på sin fru Elsa och saknaden efter henne. Är det nu de kommer att få träffas igen? Han tänker på sin son Gustaf som också är med på skeppet, han som bara är 26 år. Så ung och nu så nära döden. Det är då det händer. Ett vaxljus antänder krutet i krutkammaren och Lorentz hinner inte tänka mer. Hela skeppet exploderar. Det brinner.

I tumultet är vissa skepp på väg att segla rakt in i det brinnande Kronan. Andra fartyg flyr fältet så fort de bara kan. Mot trygga, svenska hamnar. Men så finns det de som vägrar att ge upp utan fajt. Efter en lång, blodig strid lyckas fienden antända det näst största skeppet i den svenska flottan, Svärdet, och trots att det brinner i aktern fortsätter manskapet att kämpa in i det sista.

Den här dagen, den 1 juni 1676, dör inte bara Lorentz Creutz utan hela 800 man av besättningen på Kronan. Ytterligare 600 man i besättningen på Svärdet får sätta livet till. Det räknas än idag som en av Sveriges största fartygskatastrofer.

• Alla avsnitt