
Slottets vita fru
Har du sett vita frun? Hon som kan ses i ett av Kalmar Slotts torn med en lykta i handen. Ena stunden är hon där, andra inte.
En kvinna, nu över 80 år, berättar hur hon som barn ofta lekte på slottet då en av hennes vänner var släkt med vaktmästaren. En dag när barnen är som mest engagerade märker de inte hur det börjar skymma då leken pågår för fullt i närheten av slottskyrkan. Då, plötsligt, ser de damen med lyktan. De hajar till; det har hunnit bli mörkt ute nu, så de rusar mot utgången. Och de hinner precis i tid, för vaktmästaren står där med nyckelknippan i högsta hugg. De höll på att bli inlåsta, men varnades av den snälla damen med lyktan. Vem är hon då? De flesta tror det är Anna Bielke som spökar.
När Anna som 24-åring gifte sig med riksrådet Johan Månsson, av adelssläkten Natt och Dag, fick hon flytta till honom på Kalmar Slott där han var ståthållare, det vill säga befälhavare för soldaterna i Kalmar. Han var även högste chef på slottet när kungen inte själv var på plats. Som fru till honom får Anna Bielke ansvar för slottets hela hushåll, och får snabbt vänja sig vid att styra och ställa över de hundratalet människor som arbetar åt henne.
Det är en svår tid för fästningen Kalmar Slott. Med ständiga strider vid gränsen till Danmark sedan Kristian den andre anfallit Sverige under 1517. Johan Månsson är nästan aldrig hemma och dör dessutom efter bara sex års äktenskap med Anna. Plötsligt står hon ensam med ansvaret över Kalmar, men van vid tuffa beslut och arbetsledning ser hon ingen anledning att backa. Anna är omtyckt, även av soldaterna, och de har inget emot att ta order från henne – trots att hon är kvinna. Annars var det ont om kvinnor i maktpositioner, att som änka ta över sin döde mans roll var ett av de få sätten att faktiskt få makt. En annan stark kvinna sitter i Stockholm, Kristina Gyllenstierna som är änka till riksföreståndaren Sten Sture den yngre, också han nyligen stupad i kriget mot danskarna. Men Kristina vägrar att ge upp huvudstaden.
Enligt myten planerades kampen mot Kristian i tysthet runt om i landet. Kan det ha varit så att i sin kammare på Kalmar Slott byter Anna Bielke om till alldagliga kläder, så hon kan tas för vilken piga som helst. Hon drar upp luvan över huvudet och skyndar ner för stentrappan till stallet där hon kliver upp i en anspråkslös vagn. När Anna rullar ut genom slottsportarna tar hon en enorm risk, hon vill inte tänka på vad som skulle hända om hon blev upptäckt och tillfångatagen. Det är i slutet av maj, och varmt ute, men Anna sitter med luvan över huvudet hela vägen. Ingen märker att stadens mäktigaste kvinna rullar genom den och ut på landsbygden mot en av sina kungsgårdar. Först när hon är inne i en av salarnas trygga område vågar hon lyfta på luvan.
– Hej Gustav. Vad bra att vi kunde träffas så här, säger Anna. Det är Gustav Vasa hon möter. Han är på flykt från fångenskap i Danmark och vill nu veta om Anna kan hjälpa Vasa-släkten, Kristina och Sten Stures allierade i kampen mot Kristian. Men Anna måste säga nej, hon har inget att erbjuda honom, utan slåss själv med alla de soldater hon har, för att behålla Kalmar. Gustav får ge sig av tomhänt mot Stockholm.
Nu har danske Kristian blivit erkänd som svensk kung av riksrådet och vill in i Stockholm. Som ni kanske känner till var Kristian den andre en slug man. För att komma in i huvudstaden och kunna krönas där lovar han att ge amnesti, alltså benåda alla sina fiender i Stockholm och låta dem slippa straff, om bara slottet överlämnas till honom. Nu kan kröningsfesten inledas på riktigt. Men det visar sig snabbt att Kristians försäkringar inte var vatten värda. Festen får ett abrupt slut då 80 personer ställs inför rätta och sedan halshuggs i det vi känner till som Stockholms blodbad.
Den nye kungen har visat vem som bestämmer och vill nu bara ha allierade i maktpositioner runt om i landet. Han ger bort Kalmar Slott till Sören Norby, en känd och mäktig dansk länsherre. Men på slottet sitter ju redan Anna Bielke, och det sägs att hon inte tänkte flytta på sig i första taget. Dessutom är hon van vid att slåss mot danskarna vid det här laget och har kvar sin armé. Sören anfaller därför slottet. Han kommer med sin här av skepp och Anna står där i fönstret och ser de närma sig. Kommer hon och hennes män lyckas hålla inkräktarna stångna? Jo, det gör de. Snart ändrar därför Sören Norby taktik och kommer för att förhandla.
– Du goda och rättrådiga Anna, ge upp slottet så erbjuder vi er fri lejd vart än ni vill. Inget ont kommer att hända dig och de dina. Du har mitt ord, Anna Bielke, säger han. Men efter vad som hände i Stockholm är det inte lika lätt att få till en kapitulation. Anna skakar bistert på huvudet. På henne biter inga fina ord och lockelser. Sören får då återvända tomhänt till sina soldater och fortsätta belägringen.
Gustav Vasa då, som Anna träffade innan Stockholms blodbad, och vars far avrättades där? Han sökte som vi vet sin lycka i Dalarna istället. Efter en skidtur fram och tillbaka, nästan hela vägen till Norge, fick han den hjälp som behövdes och det dröjde bara ett år innan det var han som satt på tronen istället. Sören Norby har därför inte längre kungens stöd, och det är bara för honom att lämna sin anspråk på Kalmar Slott och ge sig av till Gotland istället. Anna Bielke kan därmed fortsätta bo kvar på sitt slott, och får uppleva en hel del dramatik också under de resterande delarna av sitt liv.
De som sett vita frun på Kalmar Slott berättar hur hon bär på en lykta, kanske för att locka de danska skepp på grund, när de hotade att ta hennes älskade slott ifrån henne?
Sidan publicerad av: Destination Kalmar AB