Kalmar Slott i mystiskt sken. Bakom slottet syns en människa klädd i en kåpa. På bilden står rubriken Kalmar - Öden och myter.

Svarta Saras grav

På södra kyrkogården finns en gravsten där det står ”Kafferkvinnan Sara, död 1903”. Idag är kaffer ett mycket nedsättande ord och det har diskuterats varför det står så på gravstenen. Och vem var egentligen Sara – och hur hamnade hon här i Kalmar?

Mazahr Makatemele, som är Saras ursprungliga namn, föddes år 1846 i Natalprovinsen i Sydafrika. Där levde hon med sin familj fram till mitten av 1850-talet när byn attackerades av slavjägare. Större delen av Mazahrs familj dödades, skadades eller tillfångatogs som slavar. Mazahr själv gömde sig i en klippskreva, men blev både skjuten och tillfångatagen som slav. Hon såldes och köptes på slavmarknader flera gånger och har berättat i intervjuer om hur hon illa behandlades.

Som tolvåring hamnade hon hos den välbärgade, småländska affärsmannen Alarik Forssman och hans familj. De valde att frige henne, hon var alltså inte längre slav, och anställde henne istället som piga. Alarik Forsman var i Sydafrika för att starta upp en svensk jordbrukskoloni han kallade Scandinavia, och när han 1862 reste tillbaka till Kalmar för att rekrytera arbetare till kolonien frågade han om den då 16-åriga Mazahr ville följa med. Det ville hon. Med på resan var också Dina Maria, en annan svart ung kvinna som också arbetade som piga hos familjen.

Resan tog flera månader. Vilket äventyr för en ung flicka! Att få resa till andra sidan jorden, där människorna har en annan hudfärg och både klimat och kultur är annorlunda. När skeppet la till i Kalmars hamn kom människor springande för att se Mazahr och Dina Maria; de var troligtvis de första människorna med afrikanskt ursprung som Kalmars befolkning kom i kontakt med.

Efter några månader återvände Alarik och hans familj till Sydafrika för att fortsätta bygga kolonien. Men Mazahr, som var gravid när hon anlände till Kalmar och precis hade fött sin dotter, valde att stanna kvar i det nya landet. Ensam med ett nyfött barn i ett nytt land sökte Mazahr sig till gemenskapen i missionsrörelsen, där hon fann stöd och vänner för livet. Bland annat Cecilia Fryxell, som var föreståndarinna för Rostads flickskola i Kalmar där Mazahr arbetade. Mazahr valde snart att konvertera till kristendomen. Det var också då hon tog namnet Sara.

I vanliga fall var ett dop ingen större sak, snarare en självklarhet. Men när Sara döptes fylldes Kalmar domkyrka till bristningsgränsen. Och man förstår att det var en stor händelse när en främmande del av världen, representerad av Sara, plötsligt fanns nära och blev en del av gemenskapen. Världen blev både mindre, närmare, och större på samma gång.

Sara bodde och arbetade tillsammans med Cecilia under lång tid. Vännen kom också att bekosta dottern Millans utbildning och Millan växte upp till en mycket omtyckt pianolärarinna i Kalmar. Hon avled tragiskt i lunginflammation i fyrtioårsåldern, tre år före sin mamma. ”Svarta Sara” blev en välkänd och omtyckt profil i Kalmar och ryktet om henne spred sig i kristna kretsar, bland annat till psalm-författarinnan Lina Sandell som skrev sången ”Lilla svarta Sara” inspirerad av henne.

Ordet kaffer då? Varför står det så på gravstenen? Enligt Nordisk familjebok från 1800-talet syftade ordet kaffer under Saras levnadstid på de som kom från sydöstra Afrika, som då av européer kallades Kaffrernas land. Ordet ”kaffer” kommer ursprungligen från arabiskan och betyder ”hedning” eller ”icke-troende”, och togs upp av de portugisiska kolonisatörerna. Ordet fick en starkt rasistisk innebörd under apartheid i Sydafrika, där det användes nedsättande om svarta människor. Varför det står på Saras gravsten vet vi inte, inte heller om det var hon själv eller någon annan som bestämde det.

Men en sak är säker: även om Sara inte lämnade efter sig några arvingar så gjorde hon ett stort avtryck i samhället. Kvinnan som reste från andra sidan jorden och blev en personlighet i Kalmar. En pionjär.

Senast uppdaterad:
Sidan publicerad av: Destination Kalmar AB